Kapitel 2

Dagen därpå vaknade Tuni med ett leende på läpparna. Detta var en ny dag, som kanske skulle föra något gott med sig. Klockan var sju och hon förberedde sig på att gå till jobbet. Samåkningsbilen passade tiden. Där inne satt Persephone och en äldre man Tuni aldrig sett förut. De två pratade hela tiden med varandra, men sa inte ett ord till Tuni. Hon gjorde sitt bästa för att inte deppa ihop redan innan dagen startat.

Dagen på jobbet går som smord. Som organdonator måste ju Tuni ge bort organ till andra, men idag behövde hon bara genomgå två större operationer. Trots att operationerna var så få är Tuni alldeles slut efter arbetsdagen. Till råga på allt kommer chefen in på Tunis kontor och frågar om hon möjligtvis skulle kunna jobba över.

"Eh, visst," svarar Tuni, som vet att hon behöver pengarna mer än någonting annat.

Resten av dagen flyter också på rätt bra. Tuni måste donera lite slem, annars går det bara fint. Det tycker tydligen Persephone också, för Tuni får en befordran och en välbehövlig löneförhöjning när hon slutar för dagen. Hennes nya position är som bäckendiskare och det är kanske lika bra det, med tanke på att Tunis kropp förmodligen inte skulle klara fler operationer. Hon går glad hemåt.

Tuni kommer inte långt förrän en tanke slår henne. Hon kanske skulle hälsa på familjen Ichtacha och be så mycket om ursäkt. När hon kommer till deras slottsliknande hus blir hon välkomnad av deras lilla dotter Liliana. Tuni letar genast reda på herren i huset.

"Ursäkta mig herr... Förlåt, jag uppfattade inte ert namn?" frågar Tuni artigt.

"Mitt namn är Gulliermo och jag undrar hur i helvete du vågar visa ditt fula tryne här!" svarar Gulliermo Ichtacha, mindre artigt.

"Jag kom för att be om ursäkt för att jag skrämde er fru."

"Som om en ursäkt skulle hjälpa! Caroline fick stanna hemma från arbetet idag, eftersom hon var i chocktillstånd!"

Tuni vet inte riktigt vad hon ska svara på detta, så hon nickar bara lite lätt. Gulliermo fortsätter med sitt gormande.

"En ursäkt! Pfft! Jag undrar så in i djävulens namn vad du är för något! Vem som helst kan väl urskilja att din farsa måste vara utomjording, men jag ska säga dig en sak, det är jag och bara jag som vet att du är dotter till en jävla lama-hora!"

Där rinner vreden överr för Tuni och hon avbryter honom med ett vrål. Ingen ska få kalla Tunis vackra utomjordiska mamma för lama-hora!

"Och då ska jag säga dig en sak, min kära Gulliermo! Du kan stå här och förolämpa mig hur länge du vill, men säger du ett endaste ord till om min mor ska du minsann få se på andra bullar!"

Grälet pågår länge och väl, ända tills Gulliermo försäger sig. Trots att han verkar lite smått rädd för Tuni skriker han saker om att hennes mamma skulle vara en hora. Tuni försöker sitt allra bästa med att lugna ner sig och inte slå till honom på käften och säger lugnt och sansat:

"Hör på nu. Det här grälet är ett enda stort misstag. Vi borde inte hålla på så här."

Men Gulliermo verkar inte vilja lugna ner sig. Istället vrålar han:

"Det enda stora misstaget här är det som började när din mamma särade på benen och klämde ut dig, din jävla hora!"

Här får Tuni nog. Hon släpper taget om lugnheten och hoppar, utan att tänka sig för, på Gulliermo. Hon kallar alla sina krafter från planeten Isorax och lyckas återfå sin övernatuliga styrka. Gulliermo har inte en chans mot en kunglig varelse från Isorax. Tuni klår upp honom rejält, men när hon lagt av stönar Gulliermo:

"Ja, där ser man. Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid."

Trots att Tunis hjärna verkligen har tagit slut hoppar hon på honom igen och ger honom en rejäl omgång för det där sista han sa. När hon är färdig med honom lever han knappt. Hon drar upp honom i hans tröjärm och viskar i hans öra:

"Tänk dig jävligt noga för innan du provocerar prinsessan från Isorax en gång till."

Han reser sig mörbultad upp och stönar. Det kan han gott ha, tänker Tuni.

Fight!!!

Tuni går hem, rak i ryggen. Hon känner sig stolt efter att ha vunnit slagsmålet. Det är inte förrän hon har kommit hem som hon kommer att tänka på de negativa delarna. Vad bevisar detta om utomjordingar? Vad bevisar detta om henne själv? Det bekräftar allas fördomar och farhågor. Tänk om detta kommer ut? Tänk om Gulliermo själv rapporterar det? Vilket scoop det skulle bli! Alla skulle ju vilja läsa om slagsmålet.

Tuni får nog av sina egna tankar. Eftersom det är sent tar hon en nattmacka, borstar tänderna och går och lägger sig. Det finns inte mycket annat att göra än att hoppas på att morgondagen blir bättre än denna.

Slut på kapitel 2

Hej!!!

Jag har nu äntligen kommit hem från Ungern. Tog ju lite längre tid än beräknat, någon bestämde sig för att stanna på slottet en vecka extra... någon är alltså min mamma...

Men men. Nu har jag en liten välkommen hem-gåva till mig själv och er!

Jag, Linnéa Gren, ska starta en legacy!

Jag börjar med att berätta om min kära grundare.

Hennes namn är Tuni Thatcher och hon är lite speciell. Hon har nämligen utomjordinar i släkten. Självklart märks detta i hennes drag. Det påverkar till exempel hudfärg, hårfärg och ögon. Med tanke på att Tuni bor i Isla Paradiso, en ö fylld med fullkomligt normala människor, blir hon inte särskilt väl mottagen när hon flyttar in. Ingen verkar tycka att det är okej att någon med utomjordiska rötter bor på ön.

Egenskaper: • Galen

                    • Ensamvarg

                    • Geni

                    • Skicklig skulptör

                    • Oemotståndlig

Favoriter: • R&B

                 • Ostschnitzel

                 • Svart

Stjärntecken: Kräfta

Livslång önskan: De rika och berömdas livsstil

OBS! Allting är lottat.

Och nu: det ni alla har väntat på! BILDER!

Ni kanske märker att Tuni är en utomjording? :P

Här börjar historien.

Tuni sitter på bussen, fylld med hopp. Kanske allt blir bättre nu, när hon flyttat till Isla Paradiso. Hoppet är en skön känsla, men samtidigt försöker Tuni kväva det, hon blir bara besviken annars.

Äntligen kommer bussen fram. Tuni kliver av, tar sin packning och börjar gå mot sin nya tomt. Hon har inte mycket pengar, men å andra sidan kan hon inte bygga huset själv. Trots pengabristen anlitar hon en byggfirma, som snart har lyckats bygga ett litet hus, som matchar Tunis tajta budget. Det är inte mycket, men det är... lite.

Ett par bilder på Tunis lilla hus.

Hon har det hon behöver, men det finns en sak som fattas. Hur ska hon kunna skulptera utan en skulptörplatta?

Tuni går ut på stan en sväng. Hon måste få lite frisk luft efter den långa bussresan. Hon sätter sig på en liten sylta mitt ute i ingenstans och beställer en tallrik nachos. Hon har inte råd med något dyrare. Hon är själv på stället ända tills en man och en kvinna kommer in. Tuni känner igen dem som paret Ichtaca. Kvinnan får syn på Tuni och skriker i högan sky. Sedan faller hon avsvimmad ner på golvet.

"Ditt monster!" utropar mannen och böjer sig ner mot sin fru.

"Men- men-" stammar Tuni. "Jag har inte gjort något!"

Mannen hånskrattar och säger: "Så det var inte du som skrämde halvt ihjäl henne, va? Jag ska fan rapportera dig det första jag gör när vi kommer härifrån."

Tuni vänder sig bort och en ensam tår rullar ner för hennes kind. Ska det bli lika illa som i hennes barndomshem Twinbrook?

Paret lämnar snart syltan och Tuni kan andas ut. Hon inser att hon måste skaffa sig något annat att tänka på, något som tar upp nästan all hennes tid. Det finns två saker att välja på. Eftersom alla är rädda för Tuni kan hon inte skaffa någon romantisk relation. Istället väljer ho plan B: skaffa sig ett jobb. Hon funderar en stund och kommer fram till att läkararbetet skulle passa henne, hon är ju inte ett geni inte för inte.

När Tuni kommer till sjukhuset går hon in och söker ett jobb. Hon träffar Persephone Han och vädjar om en intervju. Persephone ryggar tillbaka när hon ser Tuni. Hon verkar nästan äcklad. Trots detta värdesätter hon Tunis logiska färdighet och ger henne ett jobb som organdonator.

Här jobbar Tuni.

Hon känner efter en lång dag att det är dags att gå hem. Hon öppnar sin lilla minibar (eftersom hon inte hade råd med någon kyl) och tar några klunkar iskall, välsmakande ananasjuice. Hon sätter sig sedan och läser en bok hon fått från jobbet. Det är meningen att hennes arbetsbetyg ska höjas om hon läser den. När hon börjar bli trött tänker hon att hon borde gå och lägga sig. Hon ska ju trots allt upp och jobba klockan nio imorgon. Tuni kan äntligen pusta ut.

Tuni får äntligen gå till sängs.

Slut på kapitel 1.

Hoppas ni gillar det än så länge. Kommer uppdatera så ofta jag kan.

Puss hej! :)