Kapitel 2

Dagen därpå vaknade Tuni med ett leende på läpparna. Detta var en ny dag, som kanske skulle föra något gott med sig. Klockan var sju och hon förberedde sig på att gå till jobbet. Samåkningsbilen passade tiden. Där inne satt Persephone och en äldre man Tuni aldrig sett förut. De två pratade hela tiden med varandra, men sa inte ett ord till Tuni. Hon gjorde sitt bästa för att inte deppa ihop redan innan dagen startat.

Dagen på jobbet går som smord. Som organdonator måste ju Tuni ge bort organ till andra, men idag behövde hon bara genomgå två större operationer. Trots att operationerna var så få är Tuni alldeles slut efter arbetsdagen. Till råga på allt kommer chefen in på Tunis kontor och frågar om hon möjligtvis skulle kunna jobba över.

"Eh, visst," svarar Tuni, som vet att hon behöver pengarna mer än någonting annat.

Resten av dagen flyter också på rätt bra. Tuni måste donera lite slem, annars går det bara fint. Det tycker tydligen Persephone också, för Tuni får en befordran och en välbehövlig löneförhöjning när hon slutar för dagen. Hennes nya position är som bäckendiskare och det är kanske lika bra det, med tanke på att Tunis kropp förmodligen inte skulle klara fler operationer. Hon går glad hemåt.

Tuni kommer inte långt förrän en tanke slår henne. Hon kanske skulle hälsa på familjen Ichtacha och be så mycket om ursäkt. När hon kommer till deras slottsliknande hus blir hon välkomnad av deras lilla dotter Liliana. Tuni letar genast reda på herren i huset.

"Ursäkta mig herr... Förlåt, jag uppfattade inte ert namn?" frågar Tuni artigt.

"Mitt namn är Gulliermo och jag undrar hur i helvete du vågar visa ditt fula tryne här!" svarar Gulliermo Ichtacha, mindre artigt.

"Jag kom för att be om ursäkt för att jag skrämde er fru."

"Som om en ursäkt skulle hjälpa! Caroline fick stanna hemma från arbetet idag, eftersom hon var i chocktillstånd!"

Tuni vet inte riktigt vad hon ska svara på detta, så hon nickar bara lite lätt. Gulliermo fortsätter med sitt gormande.

"En ursäkt! Pfft! Jag undrar så in i djävulens namn vad du är för något! Vem som helst kan väl urskilja att din farsa måste vara utomjording, men jag ska säga dig en sak, det är jag och bara jag som vet att du är dotter till en jävla lama-hora!"

Där rinner vreden överr för Tuni och hon avbryter honom med ett vrål. Ingen ska få kalla Tunis vackra utomjordiska mamma för lama-hora!

"Och då ska jag säga dig en sak, min kära Gulliermo! Du kan stå här och förolämpa mig hur länge du vill, men säger du ett endaste ord till om min mor ska du minsann få se på andra bullar!"

Grälet pågår länge och väl, ända tills Gulliermo försäger sig. Trots att han verkar lite smått rädd för Tuni skriker han saker om att hennes mamma skulle vara en hora. Tuni försöker sitt allra bästa med att lugna ner sig och inte slå till honom på käften och säger lugnt och sansat:

"Hör på nu. Det här grälet är ett enda stort misstag. Vi borde inte hålla på så här."

Men Gulliermo verkar inte vilja lugna ner sig. Istället vrålar han:

"Det enda stora misstaget här är det som började när din mamma särade på benen och klämde ut dig, din jävla hora!"

Här får Tuni nog. Hon släpper taget om lugnheten och hoppar, utan att tänka sig för, på Gulliermo. Hon kallar alla sina krafter från planeten Isorax och lyckas återfå sin övernatuliga styrka. Gulliermo har inte en chans mot en kunglig varelse från Isorax. Tuni klår upp honom rejält, men när hon lagt av stönar Gulliermo:

"Ja, där ser man. Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid."

Trots att Tunis hjärna verkligen har tagit slut hoppar hon på honom igen och ger honom en rejäl omgång för det där sista han sa. När hon är färdig med honom lever han knappt. Hon drar upp honom i hans tröjärm och viskar i hans öra:

"Tänk dig jävligt noga för innan du provocerar prinsessan från Isorax en gång till."

Han reser sig mörbultad upp och stönar. Det kan han gott ha, tänker Tuni.

Fight!!!

Tuni går hem, rak i ryggen. Hon känner sig stolt efter att ha vunnit slagsmålet. Det är inte förrän hon har kommit hem som hon kommer att tänka på de negativa delarna. Vad bevisar detta om utomjordingar? Vad bevisar detta om henne själv? Det bekräftar allas fördomar och farhågor. Tänk om detta kommer ut? Tänk om Gulliermo själv rapporterar det? Vilket scoop det skulle bli! Alla skulle ju vilja läsa om slagsmålet.

Tuni får nog av sina egna tankar. Eftersom det är sent tar hon en nattmacka, borstar tänderna och går och lägger sig. Det finns inte mycket annat att göra än att hoppas på att morgondagen blir bättre än denna.

Slut på kapitel 2

Hej!!!

Jag har nu äntligen kommit hem från Ungern. Tog ju lite längre tid än beräknat, någon bestämde sig för att stanna på slottet en vecka extra... någon är alltså min mamma...

Men men. Nu har jag en liten välkommen hem-gåva till mig själv och er!

Jag, Linnéa Gren, ska starta en legacy!

Jag börjar med att berätta om min kära grundare.

Hennes namn är Tuni Thatcher och hon är lite speciell. Hon har nämligen utomjordinar i släkten. Självklart märks detta i hennes drag. Det påverkar till exempel hudfärg, hårfärg och ögon. Med tanke på att Tuni bor i Isla Paradiso, en ö fylld med fullkomligt normala människor, blir hon inte särskilt väl mottagen när hon flyttar in. Ingen verkar tycka att det är okej att någon med utomjordiska rötter bor på ön.

Egenskaper: • Galen

                    • Ensamvarg

                    • Geni

                    • Skicklig skulptör

                    • Oemotståndlig

Favoriter: • R&B

                 • Ostschnitzel

                 • Svart

Stjärntecken: Kräfta

Livslång önskan: De rika och berömdas livsstil

OBS! Allting är lottat.

Och nu: det ni alla har väntat på! BILDER!

Ni kanske märker att Tuni är en utomjording? :P

Här börjar historien.

Tuni sitter på bussen, fylld med hopp. Kanske allt blir bättre nu, när hon flyttat till Isla Paradiso. Hoppet är en skön känsla, men samtidigt försöker Tuni kväva det, hon blir bara besviken annars.

Äntligen kommer bussen fram. Tuni kliver av, tar sin packning och börjar gå mot sin nya tomt. Hon har inte mycket pengar, men å andra sidan kan hon inte bygga huset själv. Trots pengabristen anlitar hon en byggfirma, som snart har lyckats bygga ett litet hus, som matchar Tunis tajta budget. Det är inte mycket, men det är... lite.

Ett par bilder på Tunis lilla hus.

Hon har det hon behöver, men det finns en sak som fattas. Hur ska hon kunna skulptera utan en skulptörplatta?

Tuni går ut på stan en sväng. Hon måste få lite frisk luft efter den långa bussresan. Hon sätter sig på en liten sylta mitt ute i ingenstans och beställer en tallrik nachos. Hon har inte råd med något dyrare. Hon är själv på stället ända tills en man och en kvinna kommer in. Tuni känner igen dem som paret Ichtaca. Kvinnan får syn på Tuni och skriker i högan sky. Sedan faller hon avsvimmad ner på golvet.

"Ditt monster!" utropar mannen och böjer sig ner mot sin fru.

"Men- men-" stammar Tuni. "Jag har inte gjort något!"

Mannen hånskrattar och säger: "Så det var inte du som skrämde halvt ihjäl henne, va? Jag ska fan rapportera dig det första jag gör när vi kommer härifrån."

Tuni vänder sig bort och en ensam tår rullar ner för hennes kind. Ska det bli lika illa som i hennes barndomshem Twinbrook?

Paret lämnar snart syltan och Tuni kan andas ut. Hon inser att hon måste skaffa sig något annat att tänka på, något som tar upp nästan all hennes tid. Det finns två saker att välja på. Eftersom alla är rädda för Tuni kan hon inte skaffa någon romantisk relation. Istället väljer ho plan B: skaffa sig ett jobb. Hon funderar en stund och kommer fram till att läkararbetet skulle passa henne, hon är ju inte ett geni inte för inte.

När Tuni kommer till sjukhuset går hon in och söker ett jobb. Hon träffar Persephone Han och vädjar om en intervju. Persephone ryggar tillbaka när hon ser Tuni. Hon verkar nästan äcklad. Trots detta värdesätter hon Tunis logiska färdighet och ger henne ett jobb som organdonator.

Här jobbar Tuni.

Hon känner efter en lång dag att det är dags att gå hem. Hon öppnar sin lilla minibar (eftersom hon inte hade råd med någon kyl) och tar några klunkar iskall, välsmakande ananasjuice. Hon sätter sig sedan och läser en bok hon fått från jobbet. Det är meningen att hennes arbetsbetyg ska höjas om hon läser den. När hon börjar bli trött tänker hon att hon borde gå och lägga sig. Hon ska ju trots allt upp och jobba klockan nio imorgon. Tuni kan äntligen pusta ut.

Tuni får äntligen gå till sängs.

Slut på kapitel 1.

Hoppas ni gillar det än så länge. Kommer uppdatera så ofta jag kan.

Puss hej! :)

Har TYVÄRR inte hunnit spela Sims idag. Har egentligen inte hunnit med någonting, har ju packat hela dagen. Så därför blir det ett snabbt mobilinlägg.

Jag kommer att vara borta i åtta dagar, men snälla ni, ha tålamod! Jag kommer förhoppningsvis kunna blogga lite från mobilen, men det blir ju tyvärr inga bilder då.

Puss på er, alla ni som följer och troget stannar kvar under hela den ointressanta perioden jag är utomlands.

Som kompensation ska jag:

? Lägga in jättemånga bilder när jag kommer tillbaka
? Tipsa om fusk och modar
? Börja på en ny historia och AVSLUTA den också
? Plus att jag kommer att skriva en liten spökguide!

Om det är något mer ni vill att jag ska göra, så är det bara att kommentera!

(Jag kommer nog blogga ganska mycket imorgon dock, med tanke på att jag sitter i bussen hela dagen.)

HEJDÅ! <3 :)

Japp! Jag, som kvalificerat Potterhead, har skapat Katie Bell och Terence Higgs som simmar. Och som bonus hade jag tänkt berätta om dem och deras liv! Så här ligger det till: När Katie har gått ut Hogwarts hoppas hon på lite lugn och ro efter Voldemorts fall. Grejen är att hon bor med sin rebelliska syster Tracy. Terence och Katie bor i samma stad, han bor med sin bror Mitchell. Ni ska alltså få veta vad som händer med dem senare. Men först: Lite bilder på dem!

Här har vi Katie. Några Potterheads där ute? Isåfall känner ni igen henne! (Gryffindor, därav färgvalet.)

Mm. Det var alltså Katie.

Det här är Tracy!

Ja. Då går vi vidare...

Här är Terence Higgs! Om ni vill veta vem han är, kan jag berätta att han var Slytherins sökare i den första boken/filmen.

Ännu en bild på Terence. (Älskar denna!)

Och slutligen: Mitchell. Han passar ihop med Tracy, eller vad tycker ni?

Ska låta er följa dem sen! Men nu måste jag snart gå och lägga mig, min mamma tvingar mig att "trappa ner" läggtiderna innan vi åker till Ungern. -.- Vår anslutningsbuss går vid två på natten. Härligt eller? Suck.

Hejdå!

Tja. Äntligen och äntligen. Det är ju bloggens tredje dag. Men ändå! Har fixat Poseplayer och några Posepacks och anslutit min dator till internet. Det är ju inte svårare än så. Egentligen.

Men nu: TILL SAKEN! Jag har skapat en ny sim. (Ovanligt eller?) Det blev den bästa jag har skapat på väldigt länge. Oftast är jag lat och väljer de färdiga ansiktsdragen. Vadå? Jag är människa. Människor är lata. ;) Men idag bestämde jag mig för att leka lite med reglagen, tänka ut en historia bakom min sim. Det fick bli en tjej med ganska skarpa ansiktsdrag, lila (<3) hår och sen kom jag till hennes historia. Det var svårt att komma på någonting passande, men just hon, har blivit mobbad i skolan sen hon var liten och utvecklat åtskilliga ätstörningar. Därav smalheten. Men hur ser hon ut? Här har ni henne: Tessie Wendell!

Detta är alltså Tessie. Vad tycker ni? Ska jag göra en historia med henne?

Så? Vad tycker ni?? Kommentera och ge mig feedback! För en blogg är precis som en restaurang. Eller kanske inte precis som en restaurang, men de har faktiskt vissa likheter! På en restaurang brukar det vara "Kunden har alltid rätt" och på en blogg är det "Läsarna har alltid rätt". Alltså är det viktigt för mig vad ni tycker. :)

Ska försöka ta många screenshots innan jag åker till Ungern, så kan jag lägga upp bilder när jag är där. Jag menar, man har ju inte så mycket annat att göra under en tiotimmars-bussresa. Som kommer inträffa fyra gånger på en vecka. Tjoho. Men men. Ska väl klara av det. Har varit på bussresor innan, Första: Estland, Lettland, Litauen. Andra: Tysklands vindistrikt (städer runt Rhen och Mosel). Tredje: Slovakien. Och nu fjärde: Ungern.

Så jag ska alltså använda största delen av min lediga tid fram till söndag till att spela sims och blogga. :D

Okej, detta var seriöst taskigt. Jag har precis skapat två simmar av släkten Markövertag. FÖRSTA NATTEN får de inbrott (har hänt typ två gånger under hela min spelhistoria). Polisen kommer i tid, men börjar snacka med en av dem ISTÄLLET för att ta fast tjuven. Sedan säger han: "Tyvärr, tjuven kom undan. Vi kommer att ta dem nästa gång!"

Suck. EA borde tänka över det lite. Nej, men det är extremt irriterande när polisen gör något annat när man blir rånad.

Alla brandmän däremot är väldigt kompetenta. Tur är väl det, av ett inbrott dör man i alla fall inte.

Jo, just det. Måste berätta en sak. Jag kommer lägga ut bilder så ofta jag kan, men med tanke på att jag ska till Ungern och att jag inte har tillgång till internet på min dator kan det dröja ett par veckor innan bilderna kommer igång. Längre än så borde det inte ta.

Ja. Utmaningar var det. Vill gärna göra någon, men vet inte vilken. Det finns ju legacy, men den är så komplicerad. Sedan finns det PGC, den har jag provat och det gick inget vidare. A-Z-bebis-utmaningen finns också, men jag orkar inte skaffa 26 barn. Hjälp mig att komma på en bra utmaning!