Kapitel 2

Dagen därpå vaknade Tuni med ett leende på läpparna. Detta var en ny dag, som kanske skulle föra något gott med sig. Klockan var sju och hon förberedde sig på att gå till jobbet. Samåkningsbilen passade tiden. Där inne satt Persephone och en äldre man Tuni aldrig sett förut. De två pratade hela tiden med varandra, men sa inte ett ord till Tuni. Hon gjorde sitt bästa för att inte deppa ihop redan innan dagen startat.

Dagen på jobbet går som smord. Som organdonator måste ju Tuni ge bort organ till andra, men idag behövde hon bara genomgå två större operationer. Trots att operationerna var så få är Tuni alldeles slut efter arbetsdagen. Till råga på allt kommer chefen in på Tunis kontor och frågar om hon möjligtvis skulle kunna jobba över.

"Eh, visst," svarar Tuni, som vet att hon behöver pengarna mer än någonting annat.

Resten av dagen flyter också på rätt bra. Tuni måste donera lite slem, annars går det bara fint. Det tycker tydligen Persephone också, för Tuni får en befordran och en välbehövlig löneförhöjning när hon slutar för dagen. Hennes nya position är som bäckendiskare och det är kanske lika bra det, med tanke på att Tunis kropp förmodligen inte skulle klara fler operationer. Hon går glad hemåt.

Tuni kommer inte långt förrän en tanke slår henne. Hon kanske skulle hälsa på familjen Ichtacha och be så mycket om ursäkt. När hon kommer till deras slottsliknande hus blir hon välkomnad av deras lilla dotter Liliana. Tuni letar genast reda på herren i huset.

"Ursäkta mig herr... Förlåt, jag uppfattade inte ert namn?" frågar Tuni artigt.

"Mitt namn är Gulliermo och jag undrar hur i helvete du vågar visa ditt fula tryne här!" svarar Gulliermo Ichtacha, mindre artigt.

"Jag kom för att be om ursäkt för att jag skrämde er fru."

"Som om en ursäkt skulle hjälpa! Caroline fick stanna hemma från arbetet idag, eftersom hon var i chocktillstånd!"

Tuni vet inte riktigt vad hon ska svara på detta, så hon nickar bara lite lätt. Gulliermo fortsätter med sitt gormande.

"En ursäkt! Pfft! Jag undrar så in i djävulens namn vad du är för något! Vem som helst kan väl urskilja att din farsa måste vara utomjording, men jag ska säga dig en sak, det är jag och bara jag som vet att du är dotter till en jävla lama-hora!"

Där rinner vreden överr för Tuni och hon avbryter honom med ett vrål. Ingen ska få kalla Tunis vackra utomjordiska mamma för lama-hora!

"Och då ska jag säga dig en sak, min kära Gulliermo! Du kan stå här och förolämpa mig hur länge du vill, men säger du ett endaste ord till om min mor ska du minsann få se på andra bullar!"

Grälet pågår länge och väl, ända tills Gulliermo försäger sig. Trots att han verkar lite smått rädd för Tuni skriker han saker om att hennes mamma skulle vara en hora. Tuni försöker sitt allra bästa med att lugna ner sig och inte slå till honom på käften och säger lugnt och sansat:

"Hör på nu. Det här grälet är ett enda stort misstag. Vi borde inte hålla på så här."

Men Gulliermo verkar inte vilja lugna ner sig. Istället vrålar han:

"Det enda stora misstaget här är det som började när din mamma särade på benen och klämde ut dig, din jävla hora!"

Här får Tuni nog. Hon släpper taget om lugnheten och hoppar, utan att tänka sig för, på Gulliermo. Hon kallar alla sina krafter från planeten Isorax och lyckas återfå sin övernatuliga styrka. Gulliermo har inte en chans mot en kunglig varelse från Isorax. Tuni klår upp honom rejält, men när hon lagt av stönar Gulliermo:

"Ja, där ser man. Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid."

Trots att Tunis hjärna verkligen har tagit slut hoppar hon på honom igen och ger honom en rejäl omgång för det där sista han sa. När hon är färdig med honom lever han knappt. Hon drar upp honom i hans tröjärm och viskar i hans öra:

"Tänk dig jävligt noga för innan du provocerar prinsessan från Isorax en gång till."

Han reser sig mörbultad upp och stönar. Det kan han gott ha, tänker Tuni.

Fight!!!

Tuni går hem, rak i ryggen. Hon känner sig stolt efter att ha vunnit slagsmålet. Det är inte förrän hon har kommit hem som hon kommer att tänka på de negativa delarna. Vad bevisar detta om utomjordingar? Vad bevisar detta om henne själv? Det bekräftar allas fördomar och farhågor. Tänk om detta kommer ut? Tänk om Gulliermo själv rapporterar det? Vilket scoop det skulle bli! Alla skulle ju vilja läsa om slagsmålet.

Tuni får nog av sina egna tankar. Eftersom det är sent tar hon en nattmacka, borstar tänderna och går och lägger sig. Det finns inte mycket annat att göra än att hoppas på att morgondagen blir bättre än denna.

Slut på kapitel 2